Tisdag

Eftersom det var Annas sista dag idag, och dessutom hennes födelsedag, så fick vi slippa jobb i morse och hon fick välja en walk istället. Så vi gav oss ut. Adele, hennes son, jag, Anna, Emma, Mirjolein och Ellen. Riktigt varm och gosig morgon! Riktigt svettigt blev det.

Walken bjöd inte på så många djur. Men det var skönt ändå att vara där ute och vandra i bushen! Önskar att man kunde vara ute så flera flera timmar om dagen, speciellt när det är soligt och fint, när ljuset kan ge helt underbara bilder.

Vi pratade lite träd, såg lite fåglar (bl a en hackspett, inte sett förut), såg en stor flock impalor bakom bushen en bra bit bort, en liten sån där söt velvet mite…

Väl tillbaka så hade vi dryga 45 min på oss innan vår lektion med Tish skulle börja. Så jag gjorde mig redo för poolen. Både för att ta vara på solen och för att svalka av mig i vattnet! Men det varade inte så länge.. ca 25 min hann vi med, Anna kom en stund senare nämligen. Sen ropade Brass på oss att de väntade på oss vid lektionen. Började tidigare av någon anledning…
Skulle handla om Hunting och Poaching. Men jag vet inte… tycker vi pratade väldigt mycket kring det. Kom liksom egentligen aldrig riktigt fram till något… Men men.

Sen blev det en liten impulsresa bokad för mig. Eller på sätt och vis inte impuls. Men ändå… blev lite oplanerat men ändå inte. Jaja. Fick ändra min två nätter på ett ställe till kvällen och morgondagen. Så när Anna skulle åka in till flygplatsen så tänkte jag haka på in till stan och hyra bil för att ge mig iväg.

Slängde ihop lite grejer och var sedan redo. De flesta av oss hängde på in till stan… vi lämnade Anna på flygplatsen och sa hejdå till henne. Sen tog det sin tid inne i stan….. Jag har för övrigt skaffat mig ett SA-nummer nu, ifall någon vill ha det så säg till. Det tog sin tid att skaffa!! Welcome to Africa skulle man kunna säga! Men till slut så fick jag hjälp…. Och kvinnan bad t o m om ursäkt för att jag fått vänta. What? Händer en sån sak i Afrika? Ja tydligen. Jag blev då förvånad iaf!!

Till slut kom vi också iväg för att fixa bil till mig. Adele o Tish sa ju att de kunde fixa billigare.. men ja, det blev en del strul där… O dom hade bara en bil inne först, en stor jävla SUV typ! Men en liten på väg dit från Phalaborwa. Så jag beslutade mig för att vänta på den! Ingen AC… men det fick jag väl ta. Den andra skulle kosta typ 1500 kr för två dagar. Nej nej. Och vad skulle jag ha den stooora bilen till? Nej.

Men ja, till slut kom jag iväg! Bättre sent än aldrig?

Bilen var för övrigt mycket fin! Och skön att köra. Toyota, så vad annars liksom :)

Blev på ruskigt bra humör medan jag åkte!! Så skönt bara på något sätt. Se lite nytt… Uppleva.. Ja, jag vet inte. Men något gjorde så jag bara satt o log.

Men har man inte tillräckligt med äventyr så kan man ju skaffa sig fler. Jag körde o körde.. Förbi Tzaneen, och tydligen mycket längre än vad jag hade trott att jag skulle! Sen körde jag lite fel också.. Och det blev mörkare o mörkare. Och sen blev det nog inte ens mörkare, så mörkt hade det blivit. Ja…. Så blev det. Försökte ringa stället jag skulle till, ingen svarade. Ingen svarade, ingen svarade, ingen svarade. Vet inte hur många ggr jag försökte. Till slut, helt plötsligt såg jag den där skylten som jag skulle se. Men vad hjälpte det… Efter en liten stund på en liten grusväg så var det bar att konstatera, både en och två ggr försökte jag faktiskt, att grinden var låst!! Och ingen svarade! Och det var kolsvart där ute… Men jag fattar inte, grinden var inte låst med ett lås. Utan en kedja, som inte ens gick att öppna. Låset hängde på sidan om…. Jag fattade inte. Kunde inte förstå att grinden ens gick att öppna på något sätt, såg ingen möjlighet till det.

Vad fanns att göra? Det fanns en liten väg på sidan om… men det skulle jag kalla en liten sketen skogsväg. Så nej tack! Och skylten satt ju stor och fin där på grinden. Så nej, jag fattade ingenting. O ingen svarade…

Vad fanns att göra? Jag ringde till slut Adele. Inget svar först.. skickade ett sms. Sen ringde hon upp! Förklarade läget. Sen bad hon att få ringa upp alldeles strax igen. Jag fortsatte att hålla mig körande på vägen.. Sen beslutade vi att jag skulle åka tillbaka till Tzaneen och åka till någon upplyst bensinmack med folk omkring, fråga om de kunde hjälpa mig med något boende.. Eller att åka tillbaka till Campfire. Jag satsade på första alternativet. På bensinmacken fick jag ingen hjälp tyvärr.. Men jag satsade på matstället på sidan om också. Där fick jag hjälp! Han i kassan missförstod mig först :) Trodde jag pratade frukost och inte boende… haha.. men sen så! Fick hjälp av honom plus en man som stod i kön bredvid. De förklarade ett ställe i närheten, och jag fick en liten karta av mannen i kön. Snällt! Och ja, det var nog inget jag ens behövde tvivla på att det gick att lita på. Han i kön var en man på kanske 45 år, i karatekläder, med sina två barn varav en i karatekläder han också. Så det kändes rätt säkert!

Jag åkte dit, tog väl 3 minuter kanske. Fick mig ett rum. Ett fint sådant!! Det kostade visserligen. Men det var det värt ändå. Är som ett hotellrum! Men inte riktigt hotellpris måste jag väl säga ändå. Riktigt fint för ett B&B! Och parkering utanför med grind + vakt på nätterna! Och han som jobbade här var väldigt trevlig. Så jag känner mig trygg och säker!!

Tog mig ett bad också när jag kom. Svettigt och äcklig var jag.

Nu är bara mitt enda problem en sak, hur får man ur vattnet ur badkaret? Haha….

Jag lever! Jag mår bra! Jag tog bara lite extra äventyr! Jag bara skrattar åt saken. Vad finns det annars att göra? Så ingen behöver göra annat än så hemma heller. Men vill ni, så kan ni ju bli irriterade på det där jäkla Jacob´s creek lodge!! Dom visste ju att jag skulle komma! Vi hade ju mailat, och vi hade t o m ringt på förmiddagen och bekräftat allt! Jag fattar ingenting. De svarade liksom inte ens i telefon där vid halv 6 – 6 eller vad klockan var. Och inte sen heller….. Och som sagt var, LÅST!

Jaja, jag startar mina äventyr härifrån imorn istället. Får se vad som händer. Kanske bara gottar mig i solen om det är fint väder. Får se om jag stannar och betalar en natt till här, om jag åker förbi Jacob creeks och kollar, eller om jag åker tillbaka till Hoedspruit. Det visar sig imorn!!

Har redan fått se ny miljö och natur, så jag mår bra i själen. Det var mest det jag ville när jag åkte upp hit. Se mig omkring, egentligen inga planer alls på något att göra. Så låter morgondagen vara helt öppen faktiskt!!

Hann förresten åka förbi en Hippo-skylt… var nästan på väg att vända. Men icke, hoppades på fler. Men nä… Fast jo! Efter en bra bra bra jätte lång stund så kom det en! Och jag stannade! Fanns inget annat då! Resultatet ser ni på bilden! :) Ni kan ju för övrigt gissa hur fort man får köra på den där vägen. Den är ju inte allt för bred kan man säga, standarden är helt ok, inga mitträcken eller så men… Gissa! Hemma hade man nog inte fått köra fortare än 70, eller kanske ev 80 i dagens läge.

För övrigt så kan jag säga att jag är glad för mina gener, eller vad det nu är, som gör att jag faktiskt har sinne att läsa karta, att jag har en magkänsla som man ofta kan lita på, att jag har körvana och att jag faktiskt har lite skinn på näsan! Vet nog flera som skulle ha brytit ihop av en sån här dag. Men vad skulle det ha hjälpt? Nej, bara att göra det bästa av situationen. Och det blev ju bra till slut. Allting löser sig. Har ni hört det förut? ;)

Och att köra bil på fel sida om vägen är inget konstigt heller. Jag tycker det faller sig naturligt. FAST, det hände dock en gång att jag (bara för att man sitter på fel sida i bilen) höll på att glömma kopplingen i en korsning. Varför? Jo, för jag trodde att jag körde postbil! Och då har man automat! Haha. Precis samma sak som kan hända ibland när man kört postbil en hel dag och sen sätter sig i sin egna bil och glömmer bort att man inte har automat längre… Fast nu var det för att jag satt på ”postsidan” i bilen. Komiskt.

Det var för övrigt också en hel del poliser ute på vägarna måste jag säga. Åkte förbi en poliskontroll, såg en radar i motsatt riktigt och sen såg man poliser lite överallt faktiskt. Det hade jag inte riktigt väntat mig.

Och en sista grej. Ja jag vet, jag är lite galen! Men med sunt förnuft ;) Eller något…