Jag sitter på planet. På första planet som ska ta mig till München. Men jag fattar nog fortfarande inte. Det här blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det har varit en helt kaotisk vecka. Tidspaniken och allt det med resan föll över mig först sent igår kväll, och då slog det till som en blixt från klarblå himmel. På 10 sekunder förändrades jag från hellugn till helhispik! Jag önskar att det hade slagit till tidigare. Men nu är det som det är. Inget kan göras ogjort, och det som inte är gjort ät inte gjort.
Men jag hoppas på det bästa, och att allt löser sig.
Jag hade tänkt planera och göra en del crazy och roliga saker, men nu får det lösa sig på det sätt som det gör. Får ju helt klart börja med och se vad de 4 första veckorna har att ge! För de kan jag ju inte påverka något förrän jag är där. Det som kommit en hel del i kläm och inte blivit fixat är ju mina 9 dagars rundresa innan jag åker hem till Swe igen.
Jag gissar på att jag faktiskt kommer drabbas av en viss hemlängtan när jag är borta. Hade någon frågat innan så hade jag allra troligast sagt att jag nog inte kommer ha någon större hemlängtan alls.
Men jag har varit nära till gråt flera gånger idag. Tror det var först idag som jag fattade vad jag håller på med, och allting kom så pang på. Jag tror det är därför.
Allting blev SÅ stressigt igår kväll och på morgonen idag. Jag hann inte med allt jag skulle/borde, långt ifrån. Jag hann inte gosa ordentligt med kissen ens... Tur att han somnade på min axel i natt, och sen låg kvar i sängen större delen av natten också. Myskissen!
Paniken över sommaren har också smugit sig på. Har insett att jag inte har sökt så värst många jobb, och inget är klart. Så det slog till snyggt det, mitt under packpaniken.
Att hela den här veckan gått i ett och varit smått kaotisk gör nog sitt det också. Jag har varit så speedad. Jag har dessutom somnat sent och sen vaknat väl tidigt. Till och med före klockan de gånger den varit ställd. Så sömn har nog varit en bristvara, även om jag vaknat självmant och känt mig pigg. Men det var nog mitt speedade jag som pratade då…
Men, nu är jag på väg! Livet är som det är! Förhoppningsvis får jag en grym resa, träffar shysstaste människorna, har det hur bra som helst, lär mig massor, får uppleva ännu mer och bara njuter av allt.
För övrigt så har SAS en trevlig anställd vid namn Per. Haha.. Fick hjälp av honom vid self inchecken. Sen när jag skulle droppa bagaget, ja vem fick jag inte gå till då då, om inte han. Då han satt där helt plötsligt.
Säkert ofta konversationen:
- Tjaaba! Hur är läget då?
- Fint. Det var länge sen du…
Utbyts vid bagagedropen :) Skön kille.
Ni vet vart ni når mig!
Men bli inte arga om ni skickar något och svar dröjer. Det kan nog bli så.. Men skicka gärna något litet ibland.
Vanliga mobilen är hemma, men jag har ett annat nummer med mig. Hitta.se eller eniro borde ha det, så kolla där om ni vill ha det. Eller skicka ett mail så skickar jag över numret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar